Bernhard Rode (25 July 1725 - died 28 June 1797) was a Prussian artist and engraver well-known for portraying historical scenes and allegorical works. He knew most of the central figures in the Berlin Enlightenment as Friedrich Nicolai and Gotthold Lessing, and the philosophical and political discussions of the Berlin Philosophs informed much of the subject matter of his artistic work. His paintings include several works depicting, in various guises, the King of Prussia Frederick the Great, who ruled the Prussia during much of Rode's lifetime. Rode was director of the Berlin Academy of the Arts from 1783 until his death in 1797. Rode was the son of a goldsmith Christian Bernhard Rode and his wife, Anna Sophie. The copper engraver Johann Heinrich Rode and the sculptor Philipp Rode were his brothers. He received his earliest artistic training from his father and his earliest training in drawing from a painter, N. Meller. His four-year education at the studio of the court painter Antoine Pesne, an influential painter in Berlin and Brandenburg, was important to his professional development. During his apprenticeship, he learned to paint portraits. In 1748, Rode began a study trip of several years. He spent 18 months in the studio of Jean Restout and Charles Andre van Loo (sometimes known as Carle van Loo or Vanloo). He became acquainted with Jean-Baptiste Deshayes and developed his talent and interest in the medium of history painting. In Venice and Rome, he studied the old masters. In 1755 or 1756, he returned to Berlin, and he married Sophie Luise, but the earliest years of their marriage remained childless.   Related Paintings of Bernhard Rode :. | Self portrait | Frederick the Great and the Combat Medic, | Baccantin | Daphnis bring seine Phyllis vor seinen Vater | Friedrich der Grosse und der Feldscher |
Related Artists:
J.M.W.Turner
English Romantic Painter, 1775-1851, British land- and seascape artist. Born in London the son of a barber, Turner was precociously talented. He entered the RA Schools in 1789, had a drawing exhibited at the academy in 1790, and was elected a full academician in 1802. He became professor of perspective in 1807. A prolific artist of amazing range of subject and style, he began work in water-colours, quickly founding both a reputation and a fortune, which made him independent of changing public taste. His work was not appreciated by everyone, but his supporters included Thomas Lawrence, John Ruskin, and the earl of Egremont. He died in eccentric obscurity under a false name.
Pavlosky, Vladimir
American, 1884-1944
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.